Anders Nilsson är advokat och konkursförvaltare. Han arbetar sedan 2000 på Wistrand Advokatbyrå i Stockholm där han även är partner. Han har alltid varit intresserad av så kallade obeståndsfrågor och enligt honom innebär inte alltid en konkurs katastrof som många tror.
Konkursförvaltarens huvuduppdrag är att realisera konkursgäldenärens tillgång till pengar och fördela ut till borgenärerna enligt förmånsrättslagen. Det betyder att de ska undersöka vilka tillgångar som finns i bolaget, vilka parter bolaget är skyldigt pengar och hur de ska prioriteras. Det vanligaste är att ett bolag begär sig själva i konkurs. Det beror ofta på att man helt enkelt inte kan betala sina räkningar – ofta en skatt som förfaller. Andra alternativ är att någon av borgenärerna ansöker om att ett bolag ska sättas i konkurs, men det är mer ovanligt.
I en så kallad konkursbouppteckning tar konkursförvaltaren upp all information om tillgångar, skulder och räkenskapsmaterial som intygas av bolagets företrädare. Därefter skriver konkursförvaltaren en förvaltarberättelse som bland annat innehåller information om när man kom på obestånd, när man borde upprättat kontrollbalansräkning och bokföringens skick.
Många konkurser är innehållslösa, det vill säga utan tillgångar. Då blir det avskrivning av konkursen. Men i de fall det finns tillgångar prioriteras dessa enligt lagstiftningen och delas ut efter domstolsbeslut.