Tidig hjälp kan hindra konkurs

Anders Nilsson är advokat och konkursförvaltare. Han arbetar sedan 2000 på Wistrand Advokatbyrå i Stockholm där han även är partner. Han har alltid varit intresserad av så kallade obeståndsfrågor och enligt honom innebär inte alltid en konkurs katastrof som många tror.

• Många småföretagare som vi får kontakt med i samband med obestånd har kämpat väldigt länge och mått dåligt. Ofta mår de bättre efter konkursutbrottet än innan. För många känns det helt enkelt lättare när de lämnat över till någon som ska ta hand om och hantera situationen.

Konkursförvaltarens huvuduppdrag är att realisera konkursgäldenärens tillgång till pengar och fördela ut till borgenärerna enligt förmånsrättslagen. Det betyder att de ska undersöka vilka tillgångar som finns i bolaget, vilka parter bolaget är skyldigt pengar och hur de ska prioriteras. Det vanligaste är att ett bolag begär sig själva i konkurs. Det beror ofta på att man helt enkelt inte kan betala sina räkningar – ofta en skatt som förfaller. Andra alternativ är att någon av borgenärerna ansöker om att ett bolag ska sättas i konkurs, men det är mer ovanligt.

• Det första vi gör är att skapa oss en bild av bolaget och se vilka tillgångar och skulder som finns. Om det finns en verksamhet som går att hålla igång är ett av de första besluten om det ska avvecklas eller ej. Ofta drivs verksamheten vidare en tid för att se om någon kan ta över. Om det finns anställda i bolaget måste de varslas om uppsägning för att sedan få lön enligt den statliga lönegarantin om det inte finns medel i bolaget.

I en så kallad konkursbouppteckning tar konkursförvaltaren upp all information om tillgångar, skulder och räkenskapsmaterial som intygas av bolagets företrädare. Därefter skriver konkursförvaltaren en förvaltarberättelse som bland annat innehåller information om när man kom på obestånd, när man borde upprättat kontrollbalansräkning och bokföringens skick.

Många konkurser är innehållslösa, det vill säga utan tillgångar. Då blir det avskrivning av konkursen. Men i de fall det finns tillgångar prioriteras dessa enligt lagstiftningen och delas ut efter domstolsbeslut.